Matspjälkningen

Matspjälkning

Matsmältningsorganens viktigaste uppgift är att bryta ner maten. Med matsmältningsorganen menas dels den sammanhängande kanal från munhålan till ändtarmsöppningen som brukar kallas mag-tarmkanalen. Dels olika körtlar som bildar ämnen som behövs för nedbrytningen av födan, den så kallade matsmältningen eller matspjälkningen. Körtlarna töms direkt i mag-tarmkanalen som totalt är ungefär sju meter lång.
Till mag-tarmkanalen hör

• munnen
• svalget
• matstrupen
• magsäcken
• tunntarmen
• tjocktarmen
• ändtarmen och analkanalen.

De körtlar som hjälper till med matsmältningen är

• spottkörtlarna
• levern
• gallblåsan med gallgångarna

Födan innehåller följande huvudsakliga beståndsdelar

• kolhydrater
• proteiner
• fett
• vitaminer
• salter och spårämnen
• vatten.

1. Munnen

Matsmältningen inleds med att vi tuggar maten, den sönderdelas då mekaniskt. Samtidigt blandas maten med saliv, som innehåller matsmältningsenzymer.

Tändernas viktigaste uppgift är att bearbeta och sönderdela födan. Barn har 20 mjölktänder och en vuxen person har 32 tänder.

Saliv innehåller till största delen vatten. I vätskan finns upplösta salter och särskilda ämnen som har till uppgift att fortsätta sönderdela maten. Dessa ämnen kallas enzymer. Saliven förhindrar också att slemhinnan i munnen torkar ut samt skyddar munhålan och tänderna mot bakterieangrepp. Produktionen av saliv ökar reflexmässigt när man känner smaken eller lukten av mat, eller tänker på mat.

2. Magsäcken

Nästa anhalt är magsäcken där maten stannar tills den blivit helt söndermald och finfördelad. Ju mer protein eller fett maten innehåller, ju längre tid stannar maten i magsäcken. Magsafterna innehåller saltsyra, vilket ger en mycket sur miljö. I magsäcken bildas även enzymer som bryter ned maten. Protein börjar brytas ned i magsäcken. En ringmuskel som kallas nedre magmunnen håller kvar magsäckens innehåll tills det är färdigarbetat. Mat med högt glykemiskt index (GI) bryts ned snabbt och passerar magsäcken på kort tid. I magsäcken tas i stort sett bara vatten och alkohol upp.

3. Tunntarmen

I tunntarmen händer mycket. Kolhydrater och sockerarter bryts ner till glukos, fruktos eller galaktos, vilket krävs för att det ska kunna tas upp av kroppen. Protein bryts ner till fria aminosyror och proteinfragment. Galla gör så att fett löses upp och bryts ner. Tunntarmen är veckad och har en mycket stor yta. Om man brer ut den blir det ca 300 kvadratmeter, lika mycket som en tennisplan! Den stora ytan i tunntarmen behövs för att näringen ska tas upp. Näringen förs sen via ett system av blodkärl vidare till levern.

4. Levern

Levern styr och fördelar näringsämnena. Till exempel bestämmer levern om den ska lagra glykogen som kan användas när blodsockernivån börjar sjunka, eller om glukos ska släppas ut till blodet direkt. Levern bestämmer även om aminosyror ska brytas ner för att ge energi, eller gå ut i blodet direkt för att bygga upp kroppsvävnad. Alkohol, mediciner och allehanda gifter bryts ner i levern. För att motverka viktökning kan levern även öka sin energiförbrukning ifall man äter mer än vad man gör av med.

5. Blodet

Blodet transporterar näringen från levern till kroppens celler.

6. Tjocktarmen

När maten når tjocktarmen har de mesta näringsämnena och ca 80 % av vattnet absorberats. Under passagen genom tjocktarmen tas det mesta av det resterande vattnet liksom en del vitaminer upp. I tjocktarmen finns mycket bakterier.